Monday, May 08, 2017

”Första gången jag bar burka kunde jag knappt andas” - SVT

För att läsa hela texten, klicka vänligen på länken:

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/forsta-gangen-jag-bar-burka-kunde-jag-knappt-andas

”Första gången jag bar burka kunde jag knappt andas”

Vi blir visade in i ett rum i en by utanför Kabul. Vi ska träffa Asma, hon är 16 år och hon lever med sin familj i en konservativ del av den afghanska huvudstaden. Vårt möte hålls i hemlighet, då Asmas familj inte godkänt mötet, men Asma vill ändå träffa oss för att berätta om livet bakom en burka – ett tygskynke av förtryck med ett hål av nät att se igenom.
Hon vill berätta om ett liv där kvinnans ord inte är något värt. Hon vill möta oss i dag, för att hon för en gång skull ska få göra sin, och kvinnans röst, hörd i Afghanistan.
– Första gången jag bar burka kände jag mig illa till mods och kunde knappt andas. Om det var upp till mig skulle jag aldrig bära den här, säger Asma och rycker lätt i tyget som täcker hela hennes kropp.
Asma drömmer om ett liv utan burka, men det skulle aldrig hennes familj godkänna, berättar hon, samtidigt som hon med vana rörelser förbereder oss te. En doft av örter sprider sig i det lilla rummet när en klaustrofobis känsla kommer över mig, och jag undrar hur hon kan se allt hon gör genom det lilla hålet av nät – som fungerar som titthål. Asma har vid flera tillfällen frågat sin familj om hon inte kan få ta av sig burkan och leva ett liv i frihet, utan att gömma sig bakom ett tygskynke.
– Jag har försökt prata med min familj om det här problemet. Jag har försökt tala med mina farbröder, om att jag vill leva som en normal person, men då slog de mig, berättar Asma