Friday, June 16, 2017

"Muslimska Brödraskapet i Sverige" - Läs den! (återpostning)

Rörande den "akademiska kritiken" mot den här förstudien, läs gärna den här texten av Johan Westholm, före detta underrättelse-officer:

https://ledarsidorna.se/notis/flash-akademiskt-upprop-mot-norell-har-tydlig-koppling-till-muslimska-brodraskapet/ FLASH: Akademiskt upprop mot Norell har tydlig koppling till Muslimska Brödraskapet


Lite om författarna:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Norell
Hans Magnus Norell, född den 27 september 1958 i Eskilstuna Fors församling, Södermanlands län,[1] är en svensk statsvetare. Hans forskning inriktar sig på frågor som rör terrorism, politiskt våld, demokratifrågor samt säkerhetspolitik i Mellanöstern och Centralasien (främst Afghanistan och Pakistan). Norell disputerade 1998 vid Stockholms universitet.[2] och har tidigare varit verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan (FHS), SÄPO och MUST samt har varit forskningsledare vid Utrikespolitiska Institutet. 2015 gav han ut boken Kalifatets återkomst: orsaker och konsekvenser, som enligt Norell själv svenska förlag vägrade ge ut.[3]
Aje Carlbom fil.dr, i sociantropologi Forskning: psykisk ohälsa hos invandrare, etnisk och religös identitet, politisk islam, mångkulturalism, Euroislam Undervisning: Genus (maskulinitet, islam), Globalisering, mångkulturalism, politisk islam

https://twitter.com/pierredurrani
Pierre Durani.
Teol kand - religionsintresserad agnostiker

För att läsa förstudien i fråga, klicka vänligen på länken:

https://www.msb.se/Upload/Kunskapsbank/Studier/Muslimska_Brodraskapet_i_Sverige_DNR_2107-1287.pdf
Muslimska Brödraskapet i Sverige Red: Dr. Magnus Norell (Med Docent Aje Carlbom & Fil. Kand Pierre Durrani) På uppdrag av MSB, november-december 2016.

Från rapporten:

Inledning

Islamism

There is no regime in this world which can supply the forthcoming nation with what it requires in the way of institutions, principles, objectives, and judgments to the same extent as Islam can15 .

Islamism är inte någon egen typ av muslimsk tro. Det är en politisk ideologi baserad på och sprungen ur islam varifrån den hämtar sin legitimitet. De många islamistiska partier och rö- relser som finns har många olikheter och bör studeras i den kontext de befinner sig i16. Det gemensamma finns i den betoning på en ideologisk-religiös bas som ledande för hur samhället och dess medborgare ska styras och där individen underordnas staten. Detta till skillnad mot en demokratisk stat där individens integritet, skydd och fria val (både de personliga ”livsvalen” och de allmänna) är vägledande och där statens demokratiska uppbyggnad står till individens förfogande. Vad dessa många olika former av islamism har gemensamt är också en förmåga att kombinera fientlighet gentemot Väst och ett motstånd – för att inte säga hat – mot det moderna projektets avigsidor, som man ser det från MB:s horisont. Islamister kan också erbjuda ett alternativ till dessa båda ”hot” genom att kombinera en militant politisk ideologi med en

 15 Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna. Öppet brev till Egyptens Kung Farouk, maj-juni 1947, http://tinyurl.com/kqx589z. 16 Trager, Ullah, Sakthivel, Islamists in Government: Do They Moderate Once in Power?, The Washington Institute for Near East Policy, May 1, 2014. 4 4

social konservatism där en grundsten är kontroll över den egna gruppen17 . Med islamismen har dessa rörelser och grupper frambringat ett alternativ där militant politik knyts ihop med en mycket konservativ samhällsyn och en fientlighet gentemot globalisering och modernitet. Vad de islamistiska teoretikerna – politiska och teologiska tänkare från Ahmed ibn Taymiyyah (1263-1328), Muhammed ibn Abd al-Wahab (1703-92), Maulana Abul AlaMaududi (1903-79), Hassan al-Banna (1906-49), Sayyid Qutb (1906-66) och Shaykh Yusuf alQaradawi (1926-) – utgick ifrån var att det fanns, i tillägg till en oförstörd och okorrumperad samhällsstruktur (profetens egen tid och plats), en ideal mänsklig identitet och existens som fick sitt yppersta utlopp under koranens gudomliga vägledning18. Och i sin moderna tappning har dessa tankegångar utvecklats till att hävda att islam är just under attack från en Västlig omvärld, som – i konspiratoriskt samråd med judar och sionister (termerna används för att uttrycka samma hot) – har till syfte att utplåna islam. Islamisterna menar därför att de genom ta till vapen mot dessa globala hot, gör det möjligt att både nedkämpa denna diaboliska konspiration och även återskapa det idealtillstånd (både mänskligt och strukturellt) som rådde under profetens tid och den ”Gyllene Tid” som följde direkt efter hans död19 . Islamismens militanta del (som ofta också benämns jihadism) blir därmed också ett verktyg att bedriva denna kamp för den muslimska gemenskapen – Ummah – som beskrivs vara under ständigt tryck från en fientlig omvärld. Och i den kampen blir alla medel tillåtna eftersom ”fienden” (det moderna) finns överallt och använder sig av alla medel för att bekämpa islam, enligt islamisternas världsbild. Den långa rad av terrorattacker som riktas mot Väst kan därför ta sig så många olika uttryck; från attacker riktade mot masskommunikationer (som t.ex. i Madrid och London 2004 och 2005 eller Bryssel i februari 2016) till attackerna i Paris och Köpenhamn i januari och februari 2015 där angreppen riktade sig mot två av de främsta måltavlorna för islamistiskt hat, nämligen Västs yttrande- och åsiktsfrihet och judiska mål. Speciellt eftersom dessa friheter kan innebära kritik, hån och löje riktade mot den egna religionen och inte minst profeten Muhammed självt. I Paris Charlie Hebdo och i Köpenhamn var en

17 Hur denna sociala kontroll och destruktiva påverkan från radikal och militant islamism kan se ut (även i Sverige) samt hur nära och täta banden är mellan den militanta ideologi som underbygger islamism och den jihadism som mynnar ut i våld även, ges utomordentligt väl i Hanna Gadbans bok 
Min Jihad – jakten på liberal islam. Se också Kenan Malik, Radical Islam, Nihilist Rage, NYT 3/1, 2015. Se vidare Raheel Raza, ”Boxed and Packaged Islam” Trying to Pass Itself Off as Mainstream Islam, Gatestone Institute, October 17, 2014. 18 Paul Berman, Why Is the Islamist Death Cult So Appealing?, Tablet Magazine, January 28, 2015. 19 Ibid. Se också Sayyid Qutb: Social Justice (1949), World Peace and Islam (1951) och Milestones (1964). 5 5 

av måltavlorna den svenska konstnären och konstprofessorn Lars Vilks, som ritat s.k. rondellhundar med ett ”Muhammedansikte”. Antisemitismen har en lång historia i islam och det finns en mängd referenser till Koranen och diverse hadither där judar betecknas som islams fiender och beskrivs i värsta tänkbara dager som några som måste bekämpas och förnedras.

Varje statsystem byggt på en viss tolkning av en religiös (eller politisk) ideologi är inkompatibelt med den liberala demokratiska struktur vi byggt upp i Väst och där separationen mellan religion och politik är en grundsten. Detta gäller förvisso inte bara islam; oavsett vilken religiös tradition som dominerar uppstår konflikten mellan sekulära och religiösa värderingar. Det tål att understrykas att skiljelinjen går mellan de länder som privatiserat religionen och där den enskilda religiösa uppfattningen inte blir vägledande för hur den valda offentliga strukturen byggs upp, och de länder som inte gjort en sådan uppdelning. Islamisternas val av politiskt system är byggt på en tolkning av islam som ett allomfattande system där individen inte bara underordnas kollektivet, utan också ett system där religion och politik är helt sammanvävda. Tanken om en islamisk stat är på inget sätt någon ny tanke och i de exempel på sådana stater som finns (som Iran, Saudiarabien och Pakistan) finns modeller för hur sådana stater ska styras20. Av stor vikt är naturligtvis också det faktum att en religiös tradition även definieras av hur de troende väljer att tolka de religiösa texterna. Hur tron praktiseras är avgörande för hur den definieras. I kärnan av en islamisk stat – vare sig det är IS, någon tidigare inkarnation av IS eller de nuvarande stater som definierar sig som islamiska – ligger denna koppling av religion och politik. En sammankoppling som de flesta islamtolkningar fortfarande gör. Det finns naturligtvis teologiska argument som islamisterna använder sig av för att styrka att en islamisk stat skapas och att det kan ske med våld om så är nödvändigt. Koranversen 34:28 som säger: ”We have sent you forth to all mankind” 21 är en text som ofta refereras till i det sammanhanget. Men man framhåller också att om inte icke-muslimer frivilligt går med på 

 20 Se t.ex. Fatah, Chasing A Mirage: the tragic illusion of an islamic state, John Wiley & Sons Canada, Ltd. 2008. 21 Bassam Tibi, War and Peace in Islam, sid. 129; I Terry Nardin (Red.), The Ethics of War and Peace, Religious and Secular Perspectives, Princeton University Press, 1998. 6 6 

att antingen erkänna sig som muslimer eller underkastar sig, så följer att våld både kan och bör användas för att sprida islam. Fred i denna process kan det först bli när islam härskar över hela världen22, och här förlitar man sig på en mängd både historiska och mer nutida kommentatorer23. Beträffande islamismens ideologiska och religiösa rötter finns därmed ett stort källmateriel att hänvisa till för att motivera både de politiska och våldsamma metoder som används för att sprida dess inflytande.

Muslimska brödraskapet De ideologiska grunder som MB bygger på går således djupt och delas av många. Och MB:s roll som ”fadder” åt dagens europeiska islamism kan knappast överdrivas. MB:s grundare – Hassan al-Banna – menade att en islamisk stat skulle: ..”implement Islam as an all-embracing concept which regulates every aspect of life” 24 . Det är ett totalitärt system som inte är speciellt ”moderat”, utan en ideologiskt uppbyggd rörelse där medlemmar genomgår en introduceringsprocess på 5 – 8 år (kallad ”tarbiyya”) för att förbereda dem på ett långsiktigt samhällsbyggande arbete25. Muslimska brödraskapets strategiska förhållningssätt att bygga en islamisk stat gradvis och med betoning på indoktrinering, predikan och da’wah26 skiljer muslimska brödraskapet från t.ex. den Islamiska Staten (IS), som ju redan med brutala medel deklarerat en islamisk stat. Men även muslimska brödraskapet betonar att individen ska underordnas staten och att slutmålet är en stat baserad på sharia och där jihad, i betydelsen heligt krig, måste användas27. Likaså har muslimska brödraskapet ända sedan början varit tydliga med sitt avstånd, och ibland hat, mot Väst och västligt inflytande i arabiska muslimska samhällen. Och här är skillnaderna inte så stora jämfört med andra mer uttalat våldsbenägna islamistiska rörelser som t.ex. IS. Islams politiska rötter utgör således en grogrund för islamister av olika schatteringar som ändå kan enas i en syn på islams roll i världen och på 

22 Ibid Tibi samt Durie, sid. 119. 23 Ibid Durie sid. 119. 24 Eric Trager & Gavi Barnhard, Brothers In Trouble? Gomaa Amin And The Future of the Muslim Brotherhood, Foreign Affairs, September 24, 2014. 25 Ibid samt Lorenzo Vidino, The New Muslim Brotherhood in the West, Columbia University Press, 2010. 26 ”inbjudan”, ungefär mission, men också vara beteckning på socialt utåtriktad verksamhet. 27 Det framgår, som sagt, redan i det motto som Muslimska brödraskapet har: "Allah is our objective. The Prophet is our leader. The Qur'an is our law. Jihad is our way. Dying in the way of Allah is our highest hope." 7 7 

vikten av att bekämpa ett ”korrupt” västligt inflytande i det arabiska och muslimska Mellanöstern28 .

 28 Ibid Trager, Barnhard & Vidino, The New Muslim Brotherhood, samt Clive S. Kessler, The Islamic State and ‘Religion of Peace’, Quadrant Online, September 26, 2014. 

...

...

...

”islamofobi” och ideologiska allianser 

En annan aspekt av rollen som ”gatekeeper” är att MB:s aktivister ges möjlighet att 1) kontrollera hur islam representeras och 2) de ges möjlighet att konstruera vilket problem svenska ”muslimer” står inför. När det gäller 1) är det betydelsefullt för aktivisterna att skapa en så ”positiv” uppfattning som möjligt av islam i förhållande till det sekulära majoritetssamhället. Givet att mainstream tolkningar av islam innehåller en mängd idéer som strider mot västerländska ideal och normer så ligger det i sakens natur att aktivisterna måste tona ner de delar av sin religiösa ideologi som skulle kunna uppfattas som kontroversiella. Den tyske statsvetaren Christoph Schuck påpekar att detta är typiskt för islamister som befinner sig i MB:s position där både sekulära makthavare och muslimer/islamister utgör målgrupp för de politiska ansträngningarna.61 Muslimska ledare verkar överlag investera en hel del kraft i olika försök att ”normalisera” och konstruera en positiv ”image” kring islam. 62 Rollen som ”gatekeeper” är alltså viktig som en del i det generella försvarsarbete av islam som europeiska MB tagit på sig. När det gäller möjligheten att 2) konstruera svårigheter (alla) ”muslimer” står inför har MB:s aktivister utvecklat en strategi där problemet par exellence står att finna i majoritetssamhällets attityd till religionen och dess anhängare. Handlingsmönstret som utvecklats under senare år är att aktivisterna i rörelsen avfärdar alla former av kritiska synpunkter av islam eller av aktivisternas praktik med termen ”islamofobi”. Termen, med sentida ursprung hos den brittiska tankesmedjan The Runnymede Trust, används av islams ”försvarsadvokater” för 

 61 Schuck 2013. 62 se Sohrabi & Farquharson 2015. 22 22 

att underminera personers moral istället för att diskutera sakfrågor. Just därför är den också effektiv för MB:s aktivister som använder den i arbetet med att försvara sitt islamistiska projekt. Med hjälp av termen kan de sprida den felaktiga uppfattningen att de är vanliga muslimer som är utsatta för ”islamofobi” snarare än att de omfattar en samhällsförändrande ideologi. 63 Sverige Unga Muslimer har dessutom de senaste åren alltmer börjat använda sig av den polemiska retorik som den identitetspolitiska vänstern, med dess fokus på ”vithet”, ”strukturell rasism” och ”utanförskap”, praktiserar. Genom att misstänkliggöra motståndarens psykologiska och moraliska intentioner är det möjligt att undvika att ta ansvar för egna tillkortakommanden eller etiskt tvivelaktiga ställningstaganden. Ett exempel på hur termen används var när Omar Mustafa, tidigare ordfö- rande för MB:s riksorganisation IFIS, gick till frontalattack mot DN:s journalist Lasse Granestrand som publicerade fullt rimliga uppgifter om att Mustafas organisation bjudit in den välkända antisemiten Salah Sultan som talare på en konferens. 64 Även den alternativa FNrapport som författades av aktivister i MB:s nätverk 2013 är ett entydigt exempel på hur aktivisterna valt att inta och upprätthålla rollen som offer för en så kallat ”islamofobisk” omvärld.65 Politiskt är det givetvis mer produktivt för MB att uppfattas som offer än som aktör eftersom det ligger inbyggt i offerrollen att det är någon att ”tycka synd om” snarare än att ”frukta”. För islamister i en sekulär politisk kontext är detta en strategiskt viktig möjlighet. Rollen innebär att man alltid kan sägas vara missförstådd eller utsatt för ett majoritetssamhälle som avskyr eller hatar islam. Termen ”islamofobi” är effektiv för att den letar sig in i många västerlänningars skuldkänslor inför människor med ursprung i Tredje världen. 66 MB:s aktivister är medvetna om att det är mycket svårt att försvara sig mot anklagelser om att vara en ”islamofob” och kommer därför med stor sannolikhet att fortsätta att använda den i sina retoriska strider. Termen är också effektiv i islamisternas politiska spel för att den placerar ”skulden” för muslimers problem helt och hållet på det sekulära majoritetssamhället. Den 

 63 Readings et al 2016. 64 Som ett svar på Lasse Granestrands artikel skrev dåvarande ordföranden för IFiS, Omar Mustafa, artikeln “Negativa generaliseringar en del av islamofobisk idétradition” på debattsajten Newsmill. I artikeln undviker Mustafa att diskutera sakfrågan genom att avfärda alla kritiska synpunkter som ett uttryck för islamofobi. 65 Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report (2013). 66 Hasan (2010). 23 23 

här typen av ”självviktimisering” verkar dominera i hela den islamiska rörelsen, något som innebär att de ser sig själva som permanenta offer som vägrar att acceptera att de har ett eget ansvar för sin belägenhet. 67 En ”gatekeeper” av MB:s typ kan också bredda sympatierna för det egna politiska projektet genom att upprätthålla föreställningen att ”islamofobi” är det centrala problemet för alla muslimer. Det vill säga, aktörer som svårligen skulle ställa upp på MB:s grundläggande idé om att islam är ”a total way of life” kan falla in i tanken på att ”muslimer” är utsatta för en avancerad diskriminering i samhället. Under en lång rad av år är det många olika typer av individer och grupper i landet som har ansett att den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med integrationsproblem är att bli av med diskriminerande idéer hos befolkningen i stort. 68 Det finns med andra ord en ideologisk jordmån för MB att inleda allianser med andra grupper genom att hålla fast vid den ensidiga förklaringen att muslimer är utsatta för ”islamofobi”. I det här avseendet är det ingen slump att den ”mångkulturalistiska” delen av vänsterrörelsen och Miljöpartiet i många år har fungerat som sekulärt stöd åt islamisterna i MB:s nätverk. Genom att okritiskt föra fram ”islamofobin” som det avgörande problemet för muslimer – och samtidigt förneka förekomsten av islamism – är det många som ger sitt stöd till MB:s totalitära tankegångar. 

...

...

...