Sunday, November 27, 2016

Mohamed Omar, Samtiden: Varför används islam för att motivera hänsynslöst våld?

För att läsa hela texten, klicka vänligen på länken:

http://samtiden.nu/28167/varfor-anvands-islam-att-motivera-hansynslost-vald/


Varför används islam för att motivera hänsynslöst våld?

Nov 27, 2016
I den nya boken Våld och islam (Volante, 2016) samtalar den syriske poeten Adonis med psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Adonis var en av få intellektuella som redan i ett tidigt skede, när det ännu rådde glädjeyra på västerländska nyhetsredaktioner, såg med nyktra ögon på den så kallade ”arabiska våren”. Denna vår, en serie uppror i ett fåtal arabiska länder, drevs på av fundamentalistiska, islamiska krafter och resultatet blev, med Adonis ord, ”en fullkomlig katastrof”.
Han undrade vad det var för sorts demokratirörelse som kom tågande från moskéerna och skanderade religiösa slagord.

Vi i väst var naiva och ville inte lyssna till skeptiska röster, vi vill se det goda folket störta den onde härskaren. Det dröjde väldigt länge innan våra västerländska medier började inse att de väpnade grupperna i Syrien inte var sekulära och liberala demokrater. De största grupperna, som Nusra och Islamiska staten, var till och med brutalare än regimen, och betydligt farligare, eftersom de förenar sin brutalitet med religiös fanatism och eftersom de är en del av en global, jihadistisk rörelse.
I väst ville man tro att arabvärlden reste sig för att kasta av sig förtrycket. Därför glömde man bort alla undersökningar som visade att araberna inte delar västerlänningars värderingar. En betydande andel av den arabiska befolkningen tror på och respekterar sharia, islams lagar. En majoritet av egyptierna anser till exempel att den som lämnar islam bör straffas med döden. Sekulära, liberala och demokratiska araber är individer, inte rörelser. De kan inte samla tusentals människor på gatorna och inte heller bilda miliser för att utkämpa väpnade uppror.
Adonis heter egentligen Ali Ahmad Said och föddes i den syriska staden Latakia vid Medelhavets östra strand år 1930. Den syriska katastrofen berör honom personligen. Han gillar inte Assad, men begriper att den brutala diktaturen för närvarande tjänar som en mur mot jihadismen, en ideologi och en rörelse som är global och därför hotar även oss. Jihadismen finns i Aleppo såväl som i Rosengård i Malmö.
Både Adonis och Houria lever i exil i Paris, hade de levt i något islamiskt land hade de inte kunnat ge ut en bok som denna. Där finns lagar mot hädelse, ja, men inte bara det, den som uttrycker sig kritiskt om islam riskerar också att utsättas för folkets vrede och dom. I många fall är de muslimska folken mer religiöst hängivna än regimerna, vilket den arabiska våren visade.
Adonis är väl inläst på islams historia och litteratur, och kan såväl Koranen som andra verk, och han menar att det vi kallar islamisk filosofi inte är islamiskt, varken Averroës, Avicenna eller Rawandi var i egentlig mening muslimer. Arabiska filosofer som Avicenna (980-1037) och Averroës (1126-1198), som uppskattas av västerlänningar, betraktas fortfarande generellt som kättare och rentav som icke-muslimer av islams lärde. Avicenna, som egentligen hette Ibn Sina, förnekade kroppens uppståndelse och Averroës, som egentligen hette Ibn Rushd, menade att världen var evig. Dessa tankar står helt i strid med profeten Muhammeds lära.