Tuesday, November 22, 2016

Magnus Norell, Göteborgs-Posten: Så skaffar sig Muslimska brödraskapet fotfäste i Europa

http://www.gp.se/nyheter/debatt/s%C3%A5-skaffar-sig-muslimska-br%C3%B6draskapet-fotf%C3%A4ste-i-europa-1.531984

21 apr, 2013

Magnus Norell, Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy.

Från texten:

I boken A Mosque in Munich. Nazis, the CIA, and the rise of the Muslim Brotherhood in the West, (Houghton Mifflin Harcourt, Boston New York, 2010) beskriver journalisten och Pulitzerprisvinnaren Ian Johnson på ett insiktsfullt sätt hur MB byggde upp sin verksamhet i Västeuropa. Muslimska brödraskapet (MB) etablerade sig först i dåvarande Västtyskland vid andra världskrigets slut för att i dag vara en mångfacetterad och över hela kontinenten spridd rörelse.

...

Vilka är då med i MB? Om det vore så att MB hade medlemslistor, eller att medlemmarna öppet delklarerade sin tillhörighet skulle verkligheten se enklare ut. MB:s strategi när organisationen byggde upp sin verksamhet, har ofta byggt just på indirekta förbindelser mellan olika grupper och organisationer aktiva runt om i Europa, samt med MB i Egypten (där man förvisso har starka medlemsstrukturer).
I fallet med Omar Mustafa och IFIS är kopplingen mer tydlig; IFIS är del av Federation of Islamic Organizations in Europe, (FIOE). FIOE är, de facto, en paraplyorganisation för islamiska grupper och organisationer tillhörande det så kallade Nya västerländska brödraskapet i Europa. Och även om FIOE självt gärna ger undanglidande svar på frågan om koppling till MB, så har ingen mindre än Mohammed Mahdi Akef General Guide för MB fram till 2010, påpekat att medlemskap i FIOE är liktydigt med att vara del av MB:s globala nätverk (för mer om detta rekommenderas boken The New Muslim Brotherhood in the West av Lorenzo Vidino, Columbia University Press 2010).
...
Det som förenar de olika islamister som, runt om i Europa, gått in i ideologiskt disparata partier är principer baserade på en bokstavstroende läsning av Koranen samt en övertygelse att politik och all annan verksamhet i samhället är intimt förknippad med den religiösa tradition man följer. Man delar inte alls den idé från upplysningstiden om en separation mellan religion och politik, som utgör en fundamental grundsten i våra politiska system, oavsett parti.