Wednesday, May 04, 2016

Karlis Neretnieks: När kriget kommer

För att läsa hela texten i Axess magasin, klicka vänligen på länken:

http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2886#.VylmoG6LSN0

När kriget kommer

Av Karlis Neretnieks

Karlis Neretnieks är generalmajor och tidigare bland annat rektor för Försvarshögskolan.
Försvarsmakten är helt beroende av en sårbar informationsteknologi och förmår inte längre försörja sig själv. Hela samhället kan slås ut på några dagar.
Det gamla totalförsvaret är borta och går inte heller att återskapa. Därmed inte sagt att ett mer robust samhälle vore omöjligt att upprätta. Det går, men det kommer inte att vara enkelt. Men det kan finnas skäl att se tillbaka till förberedelserna under kalla kriget för att få en uppfattning om vilka utmaningar vi idag står inför.

Från artikeln:


Försvarsmakten har idag avskaffat alla basic functions för att själv kunna försörja sig. Får inte Försvarsmakten leveranser från Ica och Coop och andra, då svälter Försvarsmakten. Dagens svenska försvarsmakt skulle ha uppenbara problem om det blev krig. Det gäller inte bara soldaternas mat. Dagens Försvarsmakt har ungefär 75 procent färre förband än under det kalla kriget, armén 95 procent färre, och inget totalförsvar i övrigt att stödja sig på. Inriktningen de senaste tio åren har varit att kunna åka på internationella uppdrag och upprätthålla incidentberedskap, något som påverkat såväl organisationens utformning som personalens sätt att tänka. Det finns mycket att ta igen om målet är att kunna försvara Sverige. Försvarsbeslutet 2015 är ett litet steg i riktning mot att återskapa en viss nationell försvarsförmåga, dock väldigt litet. Det är mera en deklamatorisk viljeyttring än konkreta åtgärder. Ett tillskott på sammanlagt cirka 12 miljarder över fem år räcker inte långt. Det innebär att tidigare planerade 210 miljarder för perioden 2016–2020 blir lite drygt 220 miljarder, knappast något som skulle kunna kallas upprustning. Jag skulle vilja påstå att ett rimligt trovärdigt försvar, mot ett måttligt stort angrepp, skulle kräva minst fördubblade försvarsanslag och tio års intensivt arbete. Det skulle inte innebära att vi återskapade den gamla organisationen. Det skulle inte pengarna räcka till och vore dessutom fel. Ett modernt försvar har andra hot att möta och måste också byggas utifrån de förutsättningar som dagens samhälle ger.
Vad innebär det försvunna totalförsvaret konkret?
Skulle transporterna i Sverige av någon anledning upphöra, lastbilstransporter framför allt, tar mjölk och bröd slut första dagen. Sjukvården börjar få problem med textilier, rena textilier. Äldreomsorgen börjar få problem med att ordna mat. Det sker alltså redan under dag ett.
Under dag två är färskvarorna slut i livsmedelshandeln. Det råder brist på drivmedel på mackarna. Kollektivtrafiken börjar hacka. Industriproduktionen börjar avta där man är beroende av just-in-time-deliveries, insatsvarorna kommer inte.
Dag tre. Bönderna får inte sin mjölk hämtad. Skolmaten är garanterat slut.
Dag fyra Busstrafiken upphör. Flygtrafiken ställs in, sophämtningen slutar att fungera.
Dag fem. Dricksvattnet är otjänligt. Industriproduktionen har helt avstannat i riket.
Det finns självfallet grader i helvetet, vissa lastbilar kanske rullar och andra inte och så vidare. Men klart är att en transportsektor som till stor del slutade att fungera skulle få förödande konsekvenser.

Går det att göra någonting åt det här då? Det första vi kan konstatera är att de gamla metoderna inte skulle räcka långt idag. De största problemen finns inom informationsteknologisektorn. Vi har gjort oss så beroende av den att det krävs mycket omfattande åtgärder för att på olika sätt skydda vitala datasystem. Det är dock inte helt oproblematiskt - vi vet nämligen inte hur det ska gå till. Nya applikationer utvecklas med en rasande fart, och så gör metoderna för att angripa systemen. På samma sätt förhåller det sig med just-in-time-delivery som skapat ett samhälle utan reserver. Det har åter börjat funderas på hur olika hot mot det civila samhället ska kunna bemästras, det är bra – men bara tankar räcker inte. Det är först genom konkreta åtgärder som samhällets sårbarhet kan minskas- det är mycket hög tid att börja vidta sådana efter den mentala black-out som rått de senaste tio-femton åren.