Wednesday, May 04, 2016

Answering-Islam Sverige: Islam och halshuggningar

http://www.answering-islam.org/svenska/islam/hatrasism/islam-och-halshuggningar.html

Islam och halshuggningar

Överallt i nyheterna läser vi om dagens problem i Mellanöstern och ISIS (Islamska Staten i Irak och Syrien, även kallad ISIL) halshuggningar av västerländska journalister, syriska och irakiska soldater och minoritetsfolk. I den här artikeln ska vi gräva djupt i Koranen och islamistiska källor för att se om halshuggningar har något stöd i dessa skrifter.

Koranen 47:4

När ni möter de otrogna, slå av deras nackar tills ni har gjort en stor slakt bland dem; bind de: Och sätt de fria efteråt eller ta ut lösensumma tills kriget har upphört. Detta ska ni göra, om Allah vill, han kunde ha tagit hämnd på dem utan er hjälp, men han låter er strida hans krig för att pröva vissa av er av andra. De som strider för Allahs sak, deras handlingar är inte förgäves…”

Koranversen ovan är en direkt referens till att halshugga Allahs fiender. Teologen och historikern Tabari skriver i sin Jami' al-Bayan fi Tafsir al-Qur'an, sida 26, att ”slå av deras nackar” är Guds godkännande för våldsam opposition mot icke-muslimer. Andra korantolkare som Mahmud b. Umar az-Zamakhshari skriver att påbudet att ”slå av deras nackar” är ett bud att inte slå någon annanstans för att ge skada utan endast för att orsaka säker död bland fienden. Senare och moderna korantolkare är inne på samma linje, pakistanska korantolkaren S. Abul A' la Mawdudi skriver,

Under inga omständigheter ska Muslimen förlora siktet och börja ta fiendesoldaterna som fångar. Fångar ska tas när fienden är fullständigt krossad.”

Versen förbjuder alltså inte dödandet av fångar utan ”Heliga Profeten förstod intentionen av Allahs påbud, och om det fanns ett speciellt skäl för vilken ledaren för ett islamiskt styre betraktade att döda fånge/fångar, så kunde han göra det.”

Shabbir Ahmad Usmani var en expert på tafsir (Korankommentarer) och hadith (traditioner) och han kommenterar Koranversen ovan enligt följande:

”Sanning och Falskhet är alltid varandras motsatser. Så när det finns ett krig mellan Muslimer och de otroende ska alltid Muslimer utföra med det full stryka, tapperhet och mod. Falskhetens styrka kan endast krossas när deras arroganta grupp av ledare är dödade och deras skara upplöst. Ge därför inte vika för lathet, feghet, depression, vacklan, tvekan, obeslutsamhet och fördröjning när det är stridens tumult och känn inte någon rädsla med att slå av Allahs fienders nackar. Efter stor slakt och blodspillan när din terror segrar över de och deras styrka rivs och vid den tiden kan också fångenskap föreslås … Den här fångenskapen kan vara som läxa för de och leva i sällskap med Muslimer så de kan tillfälle att observera deras och ditt tillstånd och kan reflektera om Islams lära, så att de kan gladeligen omfamna sanningens väg och rättfärdigheten gradvis. Eller om du anser är lämpligt kan du med nåd befria de utan lösen. Sådan uppträdande är möjligt när många av dem ska bli imponerade av din välgörenhet och moraliska förträfflighet och ska dras till dig och din religion (dvs. Islam). Du kan också åstadkomma detta genom att ta lösensumma och befria de eller kan du befria de i utbyte mot Muslimska fångar. 

Det finns många fördelar med sådana beteenden.

Sammanfattningsvis, om du återvänder dessa fångar till deras hemländer kan det göras på två sätt:
(1) Antigen befria de genom nåd utan lösen;
(2) Eller befria de med antigen utbyte eller kompensation

Imamen (Statens Ledare) kan godkänna någon av de två enligt omdöme och benägenhet… Men det är inte lämpligt att låta de gå tillbaka till deras hemländer när det finns dessa tre alternativ:
(1) Att låta de leva som dhimmis (att vara subjekt till andra klassen; [m.a.o. förödmjukade, utstötta icke-medborgare utsatta av all legal och religiös diskrimineringar och Sharians fysiska osäkerheter]); 

(2) Göra de till slavar
(3) Döda de

Att döda krigsfångar är tillåtet i Traditionerna i särskilda omständigheter; när den krigsfången har begått allvarliga brott att straffet inte kan vara annat än död. Självklart det finns inget hinder att hålla de som slavar.

Krigandet och slaget, arresteringen och fängslandet ska fortsätta oavbrutet tills kriget lägger ner sina vapen och slaget är avslutat.

Allah har makten att förinta de otroende utan krig utan Muslimernas hjälp och med några tunga straff… Men Han (Allah) önskar att pröva Hans tjänare genom att instifta Jihad och dödande för att se hur många av Muslimerna som är beredda att offra sina förmögenheter och liv i Allahs Namn och hur många av de otroende vaknar upp av dessa hårda men förbättrande operationer och att i uppskovet ska de gagna sig själva, given av Allah, lik de i förra nationerna förstör Han inte de och förintar de helt plötsligt.”

Enligt Islam får man alltså, halshugga fångar om det passar islamska nationens intresse, göra jihad mot icke muslimer och förslava människor.

Nästan 1000 år tidigare än Shabbir Ahmad Usmani skrev muslimske Shafijuristen vid namn al Mawardi, som levde på 1000-talet i Baghdad, detta om jihad fälttågen och hur man ska behandla fienden:

”Som för fångarna har amiren [ledaren] val att välja fördelaktigaste alternativet bland 4 alternativen;

Först att döda de genom att halshugga dem,
Andra att förslava de och tillämpa slavarilagarna gällande deras försäljning och frigivning,
Tredje att frige mot lösen i utbyte mot varor och fångar,
Fjärde att gynna de och frige de.
Allah, må han upphöjas, säger, ’När ni möter de [otrogna] som förnekar [Sanningen=Islam] slå av [deras] nackar’ (Koranen Sura 47, vers 4) (Abu’l-Hasan al-Mawardi, al-Ahkam as-Sultaniyyah"[The Laws of Islamic Governance, översatt av Dr. Asadullah Yate, sida 192])

Koranen 8:12

”Kom ihåg när din Herre inspirerade änglarna: ’Jag är med er: Ge stadighet till de troende: Jag kommer att inge terror i de otrognas hjärtan: Slå av deras nackar och slå av alla deras fingertoppar.”

Att halshugga fienderna är inte endast en kommentar som ges av medeltida korankommentatorer utan även muslimska teologen och skrivaren Shabbir Ahmad Usmani (d. 1949) ger en liknande tolkning till Koranen 8 vers 12.

”Om djävular uppmuntrar de otroende i deras person och var beredda att strida mot Muslimer med antydningar och viskningar, de (Muslimska änglarna Gabriel och Mikael) ska stryka de förtryckta Muslimernas hjärtan. Å ena sidan de (Muslimska änglarna) ska stryka Muslimerna och å andra sidan Han (Allah) ska inge terror i de otroendes hjärtan. De (Muslimer) ska slå av otroendes nackar och hugga av deras fingerleder för att de otroende enade sig mot Allah och hans Sändebud (Muhammed); så ska de veta vilket hårt straff som ges till Allahs fiender. Straffet som ges i livet efter detta ska vara det riktiga straffet men i världen ska de också se prov på det straffet och smaka något på det Gudomliga Straffet.

Abu Jahl (även känd som Amr b. Hisham)

Kriga mot de (som motarbetar Islam), Allah kommer att straffa de genom era händer, förnedra de, stärka er över de och (Allah) kommer att hela de troendes hjärta med att ta bort vrede från deras hjärtan.(Koranen 9:14-15)

Koranversen ovan ”uppenbarades” i samband med Muhammeds erövrig av Mecka med sin armé. Abu Jahl (även känd som Amr b. Hisham) som dödades några år tidigare under Badrkriget av en muslim för sitt motstånd mot Islam och för att han var ledare för hedningarna. Abu Jahl blev skadad under striden i Badr och en kompanjon till Muhammed vid namn Abdullah b. Mas’ud såg honom ramla på marken. Abdullah bin Mas’ud gick dit och överföll Abu Jahl och drog hans skägg och stod på hans bröst tills han dog. Abdullah bin Mas’ud tog av huvudet och gav den till Muhammed.
Ibn Kathirs historiebok ”Början och Slutet” (Al Bidaya wa Al Nihaya) beskriver händelseförloppet:

Efter det, han [Abdullah bin Mas’ud], slet av hans [Abu Jahls] huvud, bar den och la den mellan händerna på Profeten.  På detta sätt helade Allah de troendes hjärta med det”. länk

Ibn Kathir återkopplar Badr historien med halshuggningen med senare uppenbarade versen i Koranen 9:14-15. Vi kan förstå versen med följande klamrar:

Kriga mot de (som motarbetar Islam), Allah kommer att straffa de genom era händer [genom att halshugga de], förnedra de [genom att dra deras skägg], stärka er över de [genom att stå på deras bröst] och (Allah) kommer att hela de troendes hjärta med att ta bort vrede från deras hjärtan [med det halshuggna huvudet]. (Koranen 9:14-15)

Abu Jahls död finns även i Ibn Ishaqs tidiga biografi om Muhammed:

”Männen från B. Makhzum påstod att Ibn Mas’ud brukade säga: Han [Abu Jahl] sa till mig, ’du har klättrat högt din lilla herde’ Sedan halshögg jag honom och tog det till Allahs Apostel sägande ’Det här är huvudet på Guds fiende, Abu Jahl’ och han sade ’Vid Gud som vilket inte finns någon annan?’ (Det här brukade vara en ed) ’Ja’ sade jag och kastade hans huvud inför Allahs Apostel och han tackade Gud.” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 304)

Skildringen finns även i Waqidis historiebok sida 84 och är citerad av Williams Muirs Life of Mahomet Volym 3, sida 107:

”Abu Jahl andades fortfarande när Abdallah, Muhammeds tjänare, sprang dit och högg av hans huvud och tog den till sin mästare. ’Guds fiendes huvud!’ utropade Muhammed; --- ’Gud! Det finns ingen annan Gud än Han!’. ’Det finns ingen annan!’ svarade Abdallah när han kastade det blodiga huvudet vid Profetens fötter. ’det här är mer godtagbart för mig; ‘ ropade Muhammed, ’än den mest utsökta kamelen i hela Arabien’

Muhammed inte bara godkände halshuggningen utan han gladde sig över att någon av hans fiender hade blivit halshuggen och ropade högt och tackade sin gud.

Abu Jahl öde verkar också refereras i Koranen 96:15-16:

”Nej! Om han inte upphör, vi kommer sannerligen dra honom med hans pannlugg - en lögnaktig, syndande pannlugg”

Enligt Korantolkaren Al Alusi som kommenterar versen, skriver att efter Abdulla bin Mas’ud la sin fot på den döende islams fiende som öppnade sina ögon och märkte att han skulle dödas av en fårherde och Abdullah bin Mas’ud sa: ”Islam upphöjs och inget är upphöjt över det”. Han tog av hans huvud ”men kunde inte bära det så han gjorde hål i öronen och drog tråden genom de och drog huvudet till profeten. Sedan Gabriel, frid vare med honom, kom fram skrattande och sa ”Å Profet, du har fått ett öra och ett öra och huvudet som bonus!

Banu Qurayza och 400 andra Judar halshuggs
Muhammed och hans armé belägrade judiska byn Qurayza och efter 25 dagar gav byborna upp och hoppades att Muhammed skulle vara nådig mot dem. Men istället lät Muhammed sina soldater gräva gravar och tvingade mellan 600-900 judiska män att gå ner i dem. Muhammeds soldater halshögg de alla:

”… Sedan gick Aposteln ut till Medinas marknad och grävde gravar däri. Sedan sände han efter de och tog av deras huvuden i de gravarna och de hämtades ut till honom i massor. Bland dem fanns Allahs fiende, Huyayy b. Akhtab och Ka’b b. Asad deras ledare. Det fanns 600 eller 700 som allt men vissa säger att siffran är 800 eller 900. När de hämtades i massor till aposteln frågade de Ka’b vad han trodde skulle hände med dem. Han svarade ’Kommer ni aldrig förstå? Förstår ni inte att sammankallaren aldrig stannar och de som förs bort inte kommer tillbaka? Vid Allah det är döden!’ Det här fortsatte tills aposteln gjort slut på dem” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 464; och finns även i Tabari, History, Volym 8, sida 35-36)

Även judiska pojkar som var 12-13 års ålder blev halshuggna; de fick ta av sig kläderna för att Muslimerna skulle se om de hade kommit in på puberteten, dvs. att de hade könshår och om det var det var positivt betydde det döden.

”Berättad av Atiyyah al-Qurazi:

Jag var bland de fångartagna i Banu Qurayza. De (Kompanjonerna) undersökte oss och de som hade könshår blev dödade och de som inte hade blev inte dödade. Jag var bland de som inte hade.” (Sunan Abu Dawod, Bok 39, Nummer 4390)

Muhammed lät alltså döda även pojkar som var vid 12-13 års åldern.
För den som tvivlar på äktheten i historien i Ibn Ishaq och Sunan Abu Dawod kan läsa samma historia i Sahih Bukhari Bok 4, Volym 52, Nummer 280 där Banu Qurayzas öde också nämns.

Fruktansvärda slakten på judarna i Banu Qurayza var inte nog för Muhammed, efter den här incidenten fick han även 400 andra judar massakrerade. Muhammad var allierad med två grupper vid namn Khazraj och Aus. Khazraj hade hand om halshuggningarna av judarna och när Muhammed såg hur Khazraj njöt av att halshugga medans Aus fick stå vid sidan passivt och titta beordrade han de att skifta; låt Aus också få en del av den njutningen!

”Abu ’Ubayda sa till mig vid auktoritet under Abu ’Amir Mediniern, när Aposteln fick bättre av sönerna från Qurayza beslagtog han ungefär 400 män av Judarna som var allierade till Aus mot Khazraj och han beordrade att de skulle halshuggas. Enligt Khazraj började de att hugga av deras huvuden med en härlig tillfredställelse. När aposteln såg njutningen i Khazrajs ansikten och det fanns ingen sådan i Aus och … när han såg att det endast fanns 12 av de kvar gav han de till Aus, tilldelade han en Jude till varje två Aus sägande, ’Låt den-och-den slå honom och den-och-den göra slut på honom’” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 752)

En kvinna från Banu Qurayza halshuggsMuhammed och hans kompanjoner nöjde sig inte med att halshugga alla män från judiska stammen Banu Qurayza utan även en kvinna blev halshuggen. 

”Muhammad b. Ja’far b. al-Zubayr sa till mig från ’Urwa b. al- Zubayr att Aisha sa: ’En av deras kvinnor blev dödad. Hon var faktiskt med mig och pratade med mig och skrattade överdrivet när aposteln dödade hennes män i marknaden och en osedd röst kallade hennes namn. ’Himmel’, jag ropade, ’vad är det?’ ’jag ska bli dödad’ svarade hon. ’Varför?’ frågade jag. ’För en sak jag gjorde’ svarade hon. Hon togs iväg och halshöggs.” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 464-465; även Sunan Abu Dawod, Bok 14, Nummer 2665)

Fler judar halshuggs, Kinana b. al Rabi

Muhammed drev judiska stammen Banu al Nadir från Medina och de flydde till Khaybar med deras guld och värdesaker. Kinana b. al Rabi visste var judiska stammens skatter fanns och Muhammed och hans män var ute efter byte och nu blev Khaybar ett mål för dem.

”Kinana b. al Rabi som hade Banu al Nadirs skatter i förvar togs till aposteln som frågade honom om det. Han förnekade var det fanns. En jude kom till aposteln och sa att han hade sett Kinana gå runt en viss ruin tidigt varje morgon. När aposteln sa till Kinana, ’Du vet om att om vi vet att du har den så kommer jag att döda dig?’ han svarade ’ja’. Aposteln gav order om att söka i ruinen och en del av skatten hittades. När han frågade honom om resten gav han inget svar så aposteln gav order till l-Zubayr b. al-Awwam, ’Tortera honom tills ni får ut vad han har’ så han tände en eld med en flint och stål på hans bröst tills han nästan dog. När aposteln lämnade honom till Muhammad b. Maslama halshögg han honom för hämnd för hans bror Mahmud.” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 515)

Det här var ingen hämndattack från Muslimer eftersom Kinana inte var ansvarig för Mahmuds död; han dödades i självförsvar när Muhammed attackerade de oprovocerad. Sensmoralen i historien verkar vara att det är helt tillåtet enligt Islam att tortera människor tills man får ut den information man vill ha och till slut ska de också halshuggas.

Muhammed hotar med att halshugga personer som inte accepterar Islam
Banu al Harith var en by som ännu inte accepterat Islam och Muhammed skickade sin kompanjon Khalid b. Walid med inbjudan till de att acceptera Islam och bli säkra eller acceptera krigsförklaringen. Banu Harith accepterade Islam och kom senare på besök till Muhammed och vittnade om att han var Allahs sändebud. Muhammed säger detta som svar:

”… Hade inte Khalid skrivit till mig att ni hade accepterat Islam och inte krigat hade jag kastat era huvuden under era fötter …” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 645-646)

Abu Sufyan b. Harb var en av ledarna i Quraysh stammen och var en hedning. Muhammed och hans kompanjoner tvingade honom att acceptera Islam trots att han sa ”jag var vissa tvivel” om Muhammeds profetskap. Till det svarade Muhammeds kusin ’Abbas följande:

Underkasta dig och vittna om att det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är Allahs Budbärare innan du förlorar ditt huvud” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 546-548)

En jude som omfamnade Islam men blev avfälling blir halshuggen

Muhammed sände två muslimer vid namn Muadh och Abu Musa till Jemen med ett uppdrag att sprida Islam. En dag när Muadh besökte Abu Musa såg han en man som var fastkedjan och frågade ”Vad är det här?” Abu Musa svarade ”Han var en Jude som omfamnade Islam men har nu lämnat den”. Muadh sa ”Jag ska säkerligen hugga av hans nacke!”. Denna historia kan hittas i Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 632 och finns även i Sunan Abu Dawod Bok 39 Nummer 4340-4342)

En kristen som omfamnade Islam men blev avfälling blir halshuggen
Det var inte bara Muhammed kompanjoner som följde hans råd om att döda avfällingar utan även hans kusin och dåvarande fjärde kalifen Ali sände sina kompanjoner till att anfalla Banu Najiyah som var kristna men hade gått över till Islam men bland dem fanns det en man som gick tillbaka till kristendomen:

”… Men det fanns en gammal man bland de, en kristen vid namn al-Rumahis b. Mansur som sa, ’Enda felet som jag har gjort sen jag fick mitt förstånd tillbaka var att överge min religion, sanningens religion, till er, falskhetens religion. Nej vid Gud, jag kommer inte att överge min religion och jag kommer inte att acceptera er så länge som jag lever. Maq’il förde honom fram och högg av hans huvud.” (Tabari, History, Volym 17, sida 187-192)

Khalid b. Al Walids lovar att låta kanalen rinna av blodet av halshuggningarna
Islams största och mest framgångsrika general var Khalid b. Al Walid som enligt muslimer fått titeln, Allahs svärd. Han anföll Kristna och Persier från Ullays vid Eufratfloden och gav ett löfte till sin gud, Allah, att om han blir segerrik i den här våldsamma slaget skulle han låta kanalen rinna av deras blod. Han vann slaget och lät alla tillfångatagna halshuggas och det tog en och halv dag att halshugga alla män och blodet koagulerade och Khalids trupper tvingades att släppa ut vattnet från kanalen för att vattnet skulle bli rött och Khalids löfte skulle uppfyllas.

”Khalid sa, ’Å Allah, om du ger deras axlar till oss, jag ger Dig ett löfte att inte kvarlämna någon av de som vi har tillfångatagit tills jag låter kanalen rinna av deras blod’. Sedan gav Allah segern till Muslimerna och gav axlarna till dem. Khalid beordrade att proklamera till sina män. ’Tillfångata! Tillfångata! Döda inte någon förutom han som gör motstånd” Till slut hämtade de fångar i hjordar, drev de tillsammans. Khalid avdelade vissa män att hugga av deras huvuden i kanalen. Han gjorde det för de för en dag och en natt. De utövade det på dem nästa dag och dagen efter tills de nådde Nayrayn och lik avståndet i varje riktning från Ullays. Och Khalid högg av deras huvuden.” (Tabari, History, Vol ym 11, sida 1-2)

Några av Khalid b. Al Walids män sa till honom:

”… även om du skulle döda hela världens befolkning skulle inte deras blod att rinna… Skicka därför vatten över det så att du kan hålla ditt löfte.” (Tabari, History, Volym 11, sid 1-2)

Mer av Khalid b. Al Walids halshuggningar

Vid Ayn al Tamr belägrade Khalid b. Al Walid en fort och lät inte dess invånare få säker genomgång. Så de var villiga att ge efter Khalids villkor vad de än vara. De trodde att han skulle bjuda de till Islam men så verkade det inte fallet. Han halshögg en ledare vid namn Aqqah och hans döda kropp kastades på en brygga för att terrorisera andra fångar. Han halshögg även en annan ledare Amr bin al Saiq innan han halshögg alla män i fortet och plundrade deras tillgångar.

”Khalid närmade sig med hans Muslimska trupper för att belägra fortet. Han hade med sig Aqqah som fånge och Amr bin Al Saiq. Fienden hoppades att Khalid skulle vara som de Araberna som attackerade [och retirerade], men när de såg att Khalids intention var att ta över, frågade de efter en frilejd. Khalid vägrade annat än hans egna termer och de accepterade det villigt. När de öppnade [portarna], gav Khalid över de till Muslimerna som band dem. Khalid beordrade att Aqqah som var deras beskyddare skulle halshuggas för att fångarna skulle misströsta om livet. När fångarna såg honom kastas på en bro misströstade de om livet. Khalid kallade på Amr bin Al Saiq som också halshöggs. Khalid halshögg alla män i fortet och tog all byte från fortet som krigsbyte.” (Tabari, History, Volym 11, sida 54-55)

Khalid b. Al Walid och Malik Bin Nuwaira

Efter Muhammeds död lämnade vissa arabiska stammar Islam och vägrade skicka mer pengar till Muslimerna. Kalifen Abu Bakr skickade Khalid b. Al Walid för att tvinga de komma tillbaka till Islam.  Malik Bin Nuwaira tillhörde en stam vid namn Jadhima som vägrade skicka pengar och Khalid kom och satte männen i fängelse och ”gifte sig” (läs våldtog) med Malik Bin Nuwairas fru Layla som var en vacker kvinna. Vi kan dra paralleller med den här historien med Muhammeds krig mot judarna i Khaybar efter att ha döda Safiyyahs far, bror och hennes man hade Muhammed samlag med henne; det här ska självklart läsas som våldtäkt eftersom ingen rationell människa skulle vilja ha samlag med en krigare som just har dödat hennes folk; ni kan läsa mer om det här i den här artikeln. Khalid b. al Walids historia forsätter med att han inte bara halshugger Malik b. Nuwaira utan han kastade det avhuggna huvudet i elden och kokade sedan mat över det!

”Och han [Khalid] beordrade hans [Maliks] huvud och han la den med två stenar och kokade gryta över dem. Och Khalid åt från det den natten för att skrämma Arabstammarna som hade blivit avfällingar och andra. Och det är sagt att Maliks hår skapade sådan låga att maten verkligen blev kokt.” (Ibn Kathir, ”Början och Slutet” (Al Bidaya wa Al Nihaya), länk)

Khalid b. Al Walid i Syrien

Muslimerna invaderade dåvarande Byzantiska Syrien med en armé av 70 000 man. Kalifen Abu Bakr skickade ett brev till alla Muhammeds följare och uttryckte sin avsikt att ”skicka sanna troende till Syrien och ta den ifrån otroendes händer. Jag säger er att strida för religionen är åtlydnad till Gud”. När invasionen började år 639 och kristna fick höra dessa ord ifrån Khalid b. al Walid:

Era Kristna hundar, ni vet era alternativ; Koranen, skatten[jiyza] eller svärdet.” (Edward Gibbon, The History of the Decline and Fall of the Roman Empire, sida 947-948)

Yusuf b. Al Hajjaj

Yusuf b. Al-Hajjaj var guvernör i Irak som tillsattes av kalifen Abd al-Malik slutet av 600-talet. År 694-695 kom Hajjaj till staden Kufa för att slå ner uppror som Irak hade problem med under den tiden. Det här är vad som Yusuf b. Hajjaj sa under sin visit i moskén:

”Jag är praktens son, som mäter höjder;
när jag tar av turbanen, känner ni mig.

Vid Gud! Jag ger full räkenskap för ondska, ger det tillbaka och betalar det tillbaka vänlig!

Jag ser huvuden mogna och redo för skörden och blod som är redo att flyta mellan turbanerna och skäggen!
Hon har dragit upp sina kjolar i beredskap.

Tiden för anfall har kommit, så driv hårt, krig,
till vilka natten har fört en våldsam drivare.
… Vid Gud, Jag avger inte löften utan att hålla de och mäter inte utan att hugga… ” (Tabari, History, Volym 22, sida 12-14)

Yusuf b. al Hajjaj var en grym ledare som skydde inga medel och kunde halshugga alla motståndare. Han var dessutom koranlärd och poet vilket kan läsas ovan.

Slutsats
Någon kanske tänker, allt det här är historia och har inget med dagens moderna värld och muslimer att göra. Inget kunde vara längre ifrån sanningen. Muslimer imiterar Muhammed till minsta detalj och om han beordrade halshuggningar och tillfångatagningar då är det en universell lag som gäller i evighet och detta är anledningen till varför muslimer vill halshugga alla som står i deras väg. Koranen 8:20 och 24:54 säger ”lyd Allah och Profeten (Muhammed)”, eftersom Allah själv beordrade halshuggningar i Koranen 47:4 och 8:12 och Muhammed beordrade även han halshuggningar av Banu Qurayza och andra Judar som vägrade acceptera Islam. Vi kan också läsa att Muhammeds närmaste kompanjoner som Abu Bakr, Ali och Khalid b. al Walid som personligen beordrade halshuggningar vilket också får den slutledningen att de följde deras profets exempel.
Sammanfattningsvis får man enligt Islam halshugga fienderna även om de är fångartagna och inte kan göra motstånd. Det är också tillåtet att förslava människor och göra de till dhimmis, vilket är andra klassens medborgare. Men varför är allt denna brutalitet tillåtet i Islam? Det kan nog sammanfattas med Muhammeds ord enligt följande hadith från Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 52 och Nummer 220:

Jag har segrat genom terror (ingiven i fiendens hjärtan)”

Tillägg
Ni kan se den här videon på youtube där en wahhabisk lärd förklarar hur man ska halshugga personer. Till ens förvåning är det inte en snabb och olidsam död muslimer ska ge sina fiender utan det är något man ska njuta av och få personen att lida maximalt. Den vanliga arabiska ordet för att hugga är ”qata” men för skära är det ordet ”haz”. Slutsatsen blir att inte halshugga (qata) sina fiender med ett slag så att de inte får lida utan muslimer ska skära (haz) halsen av dem så att de får det plågsammaste död som kan tänkas sig. Sadism när den är som värst och allt verkar ha sin grund i islamiska böcker. länk