Another translation of Milld

Before you read the piece below by Jan Milld and his colleague Anders Sundholm I suggest you also read my three previous posts about Jan Milld which can be found on this blog here, here and here.

From Blågula Frågor I translate the following piece:

"What can be discussed?

A book has arrived to the BGF-editorial staff for reviewing. It is Lars Adelskogh`s book "An empty bag cannot stand", published by Nordiska förlaget in 2002. (Price 199 kr, pg 365682-4. The subject is the "Holocaust" and Adelskogh presents "revisionist" stances. Should such a book be reviewed, should it be devoted attention to? Aren`t the facts of this subject already solid and more than proven?

BGF`s own experience show that even moderate cricism of Swedish immigration policy can cause a book not to be reviewed in the mass media. Spontaneously it invites us to participate in the suppression of other books, that tackle important subjects.

We therefore choose to review the book "An empty bag cannot stand". Even if one has problems with taking to heart everything that Alskogh presents in there, there is reason to discuss the book. Enormous space has, not least through government campaigns the last few years, been devoted to the "Holocaust". The circles behind this campaigning must reasonably think that Alskogh is wholly wrong. If he is altogether wrong then this should not be difficult for them to prove.

In other words: facts and arguments should be met with facts and arguments. In this regard there threatens EU-legislation with prohibition of every questioning. This is worrying. What then will the next subject be for prohibition of discussion and thought?

Over to the book. In the notion of the "Holocaust" there are three points:

a) The Germans planned methodological murder of Jews from 1941 to 1944.

b) The use of gas-chambers for the purpose.

c) Six millions were killed as a result.

The questioning of even parts of these three points have rendered judgments, labeling as "revisionist" and reprisals in the form of prohibition on working and the like. Lars Adelskogh no less makes an investigation of arguments that has been brought forth by "revisionists". His starting point is the following:

"It has become a figure of speech that the "Holocaust"... is the worst crime against humanity of all times. If that were the case, shouldn`t it be the more important to make the best homicide investigation in all of history get all of the evidence for this crime, to judge them against as strict scientific methods as possible and with these determine with absolute certainty the facts of the case?"

Adelskogh claims that this has not happened. He speaks of three forms of evidence - a) technical evidence b) documentary evidence c) evidence in the forms of witnesses - and means that all of these are lacking.

One Truth though has been determined, a truth that cannot be questioned. No less has this truth been dislocated. What was true about the "Holocaust" 50 years ago is no longer true today, and responsible for this dislocation has been representatives of the official truth. The "extremists" as Adelskogh calls them.

Before we proceed - to avoid misunderstandings - what the revisionsists have claims on is only regarding the three above points. Adelskogh: "What the revisionists on the other hand don`t deny is that the Germans subjected ethnic minirities, especially Jews, to persecution, deprived them of their property, expelled them, put them in concentration camps and forced labor." Obviously the revisionists also don`t deny that millions of Jews were murdered, through executions or systematic hardships.

For the one who really wants to learn of Lars Adelskog`s statements should of course read the book, here are but a few examples:

A. 6 million Jews were killed in total, that is an official number. How does that square with the changing of the numbers killed in Auschwitz? First there were memorials with the claim that 4 million were killed. 1990 these numbers were replaced with 1,5 million killed in Auschwitz, in other words 2,5 million less. If the 4 millions were part of the total number of 6 million the later should then reasonably be revised to about 3,5 million.

B. From the beginning there was a truth that gas-chambers were present in concentration camps not only in Poland but on German homeland territory. Now this is no longer claimed, now this only applies to a number of camps in German occupied Poland.

C Claims of how many vicims were crammed in the gas-chambers each time would have meant, 10-19 people per square meter. Adelskogh asks: why then use gas, why not only let the victims die of suffocation? The use of gas would, he writes, have meant considerable risks for those that handled the process.

Spontaneously one can think that it is of secondary importance if 6 or 2 million Jews were killed, of secondary importance if this was done in one way or the other. It is in all circumstances bad enough.

But there is also another - and important! - aspect to all of this. Questions about history and politics should be able to be discussed openly, facts should be able to be questioned by science. If a prohibition of thoughts is established in a certain area this can begin to spread, and then a society is in danger.

What is clear is that certain power groups have an interest in that we all feel guilt towards Jews in general. It opens up possibilities of economic extortion and it helps the ongoing aggressions against the Palestinians. It can also be connected to Swedish criticism of immigration and be used as mental oppression.

Jan Milld and Anders Sundholm"

Here follows the original text in Swedish:

Vad får diskuteras?

En bok har inkommit till BGF-redaktionen för recension. Det är Lars Adelskoghs bok "En tom säck kan inte stå", utgiven på Nordiska förlaget 2002. (Pris 199 kr, pg 365682-4). Ämnet är "Förintelsen" och Adelskogh presenterar "revisionistiska" ståndpunker. Ska en sådan bok recenseras, ska sådant ägnas uppmärksamhet? Är inte fakta i detta ämne redan fastslagna och med råge bevisade?

BGF:s egen erfarenhet är hur även måttfull kritik av svensk invandringspolitik kan göra att en bok inte blir recenserad i massmedia. Spontant bjuder det oss emot ett medverka till ett förtigande av andra böcker, som tar upp viktiga ämnen.

Vi väljer därför att recensera boken "En tom säck kan inte stå". Även om man har svårt att ta till sig allt som Adelskogh där skriver finns skäl att diskutera boken. Enormt utrymme har ju, genom inte minst regeringskampanjer de senaste åren, ägnats "Förintelsen". Kretsarna bakom detta kampanjande måste rimligen anse att Adelskogh är helt fel ute. Har han raktigenom fel bör det inte vara svårt för dem att påvisa detta.

Med andra ord: fakta och argument ska mötas med fakta och argument. I just denna fråga hotar en EU-lagstiftning, med förbud av varje ifrågasättande. Det är oroande. Vad blir då nästa ämne för diskussions- och tankeförbud?

Över till boken. I begreppet "Förintelsen" läggs tre moment:

a) Tyskarnas planmässiga mördande av judar 1941 till 1944.

b) Användandet av gaskammare för ändamålet.

c) Sex miljoner dödade som resultat.

Ifrågasättande av ens delar av något av dessa tre moment har renderat fördömanden, etikettering som "revisionist" samt repressalier i form av yrkesförbud och liknande. Lars Adelskogh gör inte desto mindre en genomgång av invändningar som rests från "revisionistiskt" håll. Hans utgångspunkt är denna:

"Det har blivit ett talessätt att 'förintelsen'... är alla tiders värsta brott mot mänskligheten. Om så vore fallet, borde det då inte vara desto viktigare att göra alla tiders bästa mordutredning skaffa fram alla slags bevis för detta brott, att värdera dem och med så strängt vetenskapliga metoder som möjligt komma fram till absolut visshet om fakta i målet?"

Adelskogh hävdar att så inte skett. Han talar om tre former av bevis - a) sakbevis (tekniska bevis) b) dokumentbevis c) vittnesbevis - och menar att brister finns beträffande samtliga.

En Sanning har ändå slagits fast, en sanning som inte får ifrågasättas. Inte desto mindre har denna sanning förskjutits. Det som var sant om "Förintelsen" för 50 år sedan är det inte längre idag, och för denna förskjutning har företrädare för den officiella sanningen stått. "Exterministerna" som Adelskogh kallar dem.

Innan vi går vidare - för att undvika missförstånd - vad revisionisterna har synpunkter kring gäller bara de tre momenten ovan. Adelskogh: "Vad revisionisterna däremot inte förnekar är att tyskarna utsatte etniska minoriteter, i synnerhet judar, för förföljelser, berövade dem deras egendom, fördrev dem, satte dem i koncentrationsläger och tvångsarbete." Uppenbarligen förnekar revisionisterna inte heller att miljoner judar faktiskt mördades, genom avrättningar eller systematiska umbäranden.

Den som verkligen vill ta del av Lars Adelskogs uppgifter ska naturligtvis läsa boken, här bara några exempel:

A. 6 miljoner dödade judar totalt, det är en officiell siffra. Hur stämmer den med förändringen av antalet dödade i Auschwitz? Först fanns där minnestavlor med uppgift om 4 miljoner dödade. 1990 ersattes dessa med uppgifter om 1,5 miljonder dödade i Auschwitz, alltså 2,5 miljoner färre. Om de 4 miljonerna ingick i totalsiffran 6 miljoner bör den senare rimligen också revideras, till ca 3,5 miljoner.

B. Från början var det en sanning att gaskamrar förekommit i koncentrationsläger inte bara i Polen utan även på rikstyskt område. Nu hävdas inte längre detta, nu gäller detta bara ett antal läger i det tyskockuperade Polen.

C. Uppgifter om hur många offer som trängts in i gaskamrar åt gången skulle ha betytt 10-19 personer per kvadratmeter. Adelskog frågar: varför då använda gas, varför inte bara låta offren dö av kvävning? Gasanvändningen skulle, skriver han, ha betytt avsevärda risker för dem som hanterade processen.

Spontant kan man ju tycka att det är sekundärt om det dödades 6 eller 2 miljoner judar, sekundärt om det skedde på det ena eller det andra sättet. Det är under alla omständigheter illa nog.

Men här finns dock en annan - och viktig! - aspekt. Frågor om historia och politik ska kunna diskuteras öppet, faktauppgifter ska kunna utsättas för vetenskaplig granskning. Upprättas tankeförbud på ett område kan detta börja sprida sig, och då är ett samhälle farligt ute.

Klart är att vissa maktgrupper har intresse av att vi alla ska känna en skuld gentemot judar i allmänhet. Det ger möjligheter till ekonomisk utpressning och det underlättar de pågående övergreppen mot palestinierna. Det kan också kopplas till svensk invandringskritik och användas till mentalt förtryck.


Jan Milld Anders Sundholm